In Urban Edge

We’ve been featured in an article in Urban Edge. Well worth reading.

A winter exterior

(Photo by Helen Giles)

Fruit

Thinking of languages the other day, reminded me of things we used to do. Things like the Harvest auction, which was good fun. An excellent way of getting rid of your surplus jam or rhubarb or whatever you had too much of.

It was also fun from the laughing-until-you-cry point of view. The autumn when Lars-Erik and Ulla-Inger had just left, it was Oddgeir’s turn to be auctioneer. He did this quite well, but it might have been wise for him to have brushed up on his greengrocer skills. Multilingually.

Those grapes he tried to auction off, looking a little unsure of himself, standing there holding a melon in each hand.

Most Nordic speakers will be able to connect melons to grapes. He thought they were grapefruit. Same colour. Same size. Easy mistake to make. And the short everyday term for grapefruit in Sweden, and it seems in Norway, is grape. Two of them makes them grapes.

Any bids for a grape? Or two?

What language do you speak?

When our family started coming to services at Gustav Adolf, they were in English for most of the time. I found this odd, especially when the minister obviously struggled to get the right words. But on the other hand, it meant we could all understand without extra explanations.

The next minister we had changed this by using almost exclusively Swedish, which made a welcome change. It also meant that I found out that far more people than I’d previously been aware could understand and sometimes speak Swedish, and that was a real eye opener.

We also had our jobsharing Norwegian ministers, one of whom was really Danish. They occasionally did family services too, so that way there was even more Scandinavian spoken.

From then on we have had a number of ministers who have mixed English and Swedish according to either their own wishes, or possibly as they thought we wanted it. It can be hard to know what your predecessor did, once they’re gone.

My own personal preference is for Scandinavian, on account that it feels more genuine, and anyone who has joined our church must be aware that it’s not exactly C of E, so will need to put up with what they can’t understand. But I reckon most understand quite a lot.

So on the basis that SKUT feel we are too foreign in Liverpool, Swedish ought to be a good language choice for a service and for the social side as well. Coffee? Or kaffe? But their latest representative runs English heavy services. English which perhaps could do with a dictionary occasionally before being brought out in public.

Practice what you preach? Pun intended.

(Posted by Ann)

More church interiors

The organ at Gustav Adolf.

Fel slags svenskar i Liverpool – from Dagens Nyheter 2008

This letter appeared in Dagens Nyheter about eighteen months ago:

“De senaste 125 åren har Liverpool haft en svensk kyrka, men nu ska det bli slut på det. Åtminstone är det vad Svenska Kyrkan i Utlandet (SKUT) anser. Efter flera års oro (från församlingens sida) över vad som verkade vara ekonomiska bekymmer, blev vi i februari plötsligt informerade om att vi ska stängas vid årsskiftet.

Nu är det inte längre tal om att dra åt svångremmen, utan vår prästtjänst ska dras in för att ges till London, där de redan har två präster och två kyrkor. Av den tidigare solidariteten mellan oss, märks idag inget alls.

Nya kyrkor ska eventuellt etableras i Thailand och i Florida, så pengar finns tydligen. Sedan kommer det ju att kosta en hel del för SKUT att skicka ut grupper av personal att starta dessa nya kyrkor.

Erfarenhet från andra nerlagda kyrkor tyder på att det inte blir billigare, eftersom de gudstjänster med resande präst som erbjuds som ersättning, kommer att kosta mycket för resor och övernattningar.

SKUT tillsatte tidigt förra året en expert, Sören Ekström, att reda ut om Liverpools församling hade en framtid. Han fann efter gedigna undersökningar att det hade vi. Detta var inte vad SKUT hade väntat sig, så de har nu gått från det ena argumentet till det andra, i förhoppningen att de någon gång ska hitta något som vi tycker låter så bra att vi plötsligt inte ska ha något emot vår dödsdom.

Något vi till vår förvåning har upptäckt är att vi inte är rätt slags svenskar här, vilket känns på snudden rasistiskt. Rätt svensk är bosatt i Sverige och reser utomlands och hamnar i knipa, och då kan kyrkan skynda till och hjälpa. Här består vår underbara församling av till största delen svenska kvinnor som haft den dåliga smaken att gifta sig med utlänningar. Våra män räknas inte längre, och våra halvutländska barn, som lärt sig Luciasångerna så fint, och kan dansa runt midsommarstången är inte heller riktigt vad SKUT önskar. Barnen dög fint när kyrkan ville ha konfirmander, men att ha en kyrka kvar för dem att gå i efter konfirmationen är visst inte så väsentligt.

Än värre är att vi lät medlemmarna i norska kyrkan flytta in hos oss för ca femton år sedan, då de förlorade sin kyrka. Att dela kyrka med andra nordiska länder är vanligt på många platser. Vi har även många finska medlemmar, både svensktalande och finsktalande, samt ett fåtal danskar. Det kan inte vara så hemskt befrämjande för nordisk goodwill att säga att alla dessa människor är fel sort.

Vi döptes om till Skandinaviska kyrkan för att antal år sedan, så vi har alla inbillat oss att vi hör ihop och har ett värde.

Vi kan klara av förlusten av vår präst. Vi har redan en gudstjänst i månaden ledd av en norsktalande engelsk lekman, som för övrigt nästan jobbar ihjäl sig för kyrkans skull. Vi behöver få behålla vår vackra kyrka, för att kunna fortsätta existera. SKUT hoppas på en stor försäljningssumma för vår K-märkta byggnad. Fast Klas Hansson på SKUT råkade säga i en radiointervju för ett par veckor sedan att de nog inte skulle få mycket för kyrkan. Och då kan vi väl få behålla den?

Ann Giles”

It appeared on the letters page, but was given quite a bit of prominence, with large colour photo, so covered about half a page, which is encouraging. SKUT were given the opportunity to reply, which they did.

(Posted by Ann)

No Julgransplundring on Sunday!

Just to let you know that considering the snow we already have, and the extra supply of snow that we have been promised by Sunday, there will not be a service after all. It’s a shame, but rather that than lots of us stuck in snow drifts here and there.

This Monkey Puzzle tree will have to stand in for the decorated tree at church. And I’ll ‘plundra’ my own tree at home by myself. And maybe dance a little when nobody sees. ‘Små grodorna, små grodorna, är lustiga att se…’

See you again when we have thawed a little.

(Posted by Ann)

Snowed in

Some distance away from Gustav Adolf, but this is what it’s been like for some of us. Nordic people are hardy, but that doesn’t prevent the rest of the country from doing less well.

So should we fail to turn up for Julgransplundring on Sunday, you’ll know why.

(Posted by Ann)

Gott Nytt År – Happy New Year

Christmas Eve means porridge and ham at Gustav Adolf

It was very busy indeed for Gustav Adolf’s Christmas Eve service. Not ’sold out’, but pretty close, which is good for somewhere that has to not just attract people from some distance away, but to get them to give up their Scandinavian Christmas Eves at home. It looked like business as usual on the way, with queues for shopping, but for us Nordics it was the start of Christmas together in church.

We got some of our most favourite Christmas hymns, and the traditional readings, as well as some ponderings on the amount of snow and of ’skumtomtar’ (don’t ask!). A beautiful bit of Chopin to end.

The church proceedings made us all more than ready for Mette’s offerings in the room downstairs, where we helped ourselves to ham and cheese along with the loveliest of home made bread, rice porridge, glögg and sweet things which included demolishing the kransekake. Yum.

It was good to meet new people to talk to, as well as the ‘old ones’, and we also had a bit of a Q&A session about our future. Luckily we had Robert Lee on hand to tell us what may happen, and what’s happened so far. It would have been good if our visitor from the London church had been as well informed, but we all know what it’s like to be new.

Now that we no longer have a ‘julotta’ the get us out of bed on Christmas Day morning, this was our last meeting for 2009. Next time will be when we throw the tree out, on January 10th.

(Posted by Ann)